Vart är världen på väg? Ord som "hora, slyna, slampa, skabbig, äcklig, ful, tjock" är ord som alla guzzar får höra någon gång. Det är dessa ord som utformar kvinnorna i vårat samhälle. Antingen gör dom oss starkare eller så trycker de ner oss totalt, men det finns en sak som är samma för alla flickor, vi tar åt oss. Som in i helvete tar vi åt oss. Vi ältar det, vi pratar om det, vi tänker på det och vi skadar oss själva med det. Vi tar åt oss så mycket att inombords är vi som tomatsoppa, helt mjuka och krossade. Det är såhär som vi blir utseendefixerade. Plötsligt handlar allt om kläder, smink och hur man snabbast ska gå ner i vikt och ta världen med storm. Vi slåss som barn i sandlådorna om vem som ska få den snyggaste killen. Vet ni vad som gör oss guzzar såhär fucked up i huvudet? Jo det är alla killar. Det är egentligen dom som är utseendefixerade. Kanske inte alltid på sig själva men på dem som finns runt omkring dem. Tyvärr är det vi guzzar som är de som står runt dem. Det är vi som står där och tar i mot allt. Är man en kille blir man kallad för player om man strular och bazz med många brudar. Man blir nåt bra, man blir någon. Någon som alla kanske pratar om och i smyg ser upp lite till. Vi guzzar vill vara med dom. Vi skulle inte säga nej. Inte de heller. Är det där i mot vi som strular och bazz runt så blir vi kallade för horor. Då är vi äckliga, skabbiga, fula osv. Och vet ni vad som händer mer? Joo, folk snackar skit. Vassa knivstick rakt in i ryggen som rent av kan döda dig. Ingen kille vill vara med en guzz som har ett sådant ryckte. Inte ens players. Ibland vill man bara strula med någon, men man kan inte. Vi måste tänka så jävla mycket innan vi gör någonting. Till och med när vi gör det och efter vi har gjort det analyserar vi sönder. Det är därför vi är så jävla sönder i huvudet. Killar kommer alltid vara finare än oss, stå där och snegla ner från vinnarpallen. Där nedanför står en guzz och gråter. Plötsligt börjar man ta dessa fåniga, dumma killar på orden. Jag kanske är ful? Jag kanske är tjock? Jag måste banta för då kommer alla börja gilla mig mer. Då kommer någon se mig. Så går det några månader. Nu är det ingen söt tjej som står där, det är en vilsen pinne. Någon som har byggt sig ett eget helvete. Djävulen är väl en kille? Vissa börjar skära sig. Djupa arga sår som man inte kan tvätta bort. Dom är där för alltid. Man lär sig hata dem. Man vill skrika men ingen orkar lyssna. Killar i grupp är fega. Ensam kille är svag. Varför är det så? Blir en kille dzzad av en guzz, då är hon genast skit. Han kan aldrig inse att det är han själv som är skiten. Killar förstår inte hur mycket dom kan förstöra. Av minsta lilla så trampar de ner oss till myror. Från tiger till myra. "Alltså, din näsa ser lite sned ut i den vinkeln" Där fick han nyss en guzz att börja tänka på att en plastikoperation kanske skulle vara nåt? ..

usch, jag har varit blind, fan du är en idiot.

du förtjänar inte min kärlek!

fn vad jag hatar dig.

känns som det vore igår satt vid mitt fönster
titta ut mot stjärnorna som bilda massa mönster
tänkte tillbaka på det bra som varit
men vad är det för nån skit jag till mig själv dragit
jag måste förstå jag är inte liten längre
jag kanske ska tänka på mitt bästa att det inte ska bli sämre
men vad ska jag göra eller vad ska jag ta mig till
att komma härifrån är ju det mesta jag önskar och vill
om det inte blir bättre så är det den ända utvägen
även fast jag hare bäst i vissa lägen
men det är bara när jag är med vissa personer
dom bästa, mina närmaste vänner
jag saknar en tid då jag log utan problem
men jag kom på min ledsenhet ja för sent
seriöst jag vet inte längre vad jag ska göra
det är svårt att prata när man inte vill höra
jag vill inte ha svårt att se mig i spegeln
jag hatart bara, allt är fuck'd'up...

80 besökare på en vecka..

inte dåligt inte dåligt inte dåligt inte dåligt..

Det började för länge sen men har nått sitt slut. Jag vet inte varför och bryr mig inte ens om hur jag kom fram hit. Men nu är det dags. Allt jag visste och allt jag trodde gick ut genom fönstret. Allt jag vet att tiden är riktigt värdefullt. Jag ser det gå förbi väldigt fort, och ser dagarna gå mot sitt slut fortare än förr. Och livets klocka väntar inte på någon. Det är så overkligt men nu finns du inte ens i mina tankar längre. Och jag verkar inte bry mig det minsta. Jag försökte hålla fast och visste inte ens varför. Slösade bort min tid och mitt liv bara för att se dig gå din väg. Jag höll allt inom mig och även dock jag försökte, så föll allt ihop till sist. Vad som har varit och vad som kunde blivit kommer till slut bara bli ett minne blott, som med tiden suddas bort. En sak ska du veta, att jag litade på dig till hundra och ändå så dög det inte. Jag försökte så mycket för så länge och kom ingenstans. Men till slut hade det ingen som helst betydelse. Jag blev tvungen att falla hårt och förlora allt, men det gör inget nu. Jag försökte förgäves och kommer ihåg hur du gjorde narr av mig och mina försök. Du agerade som om du ägde mig och hela världen. Trodde du var så mycket bättre än mig. Kommer ihåg alla de gånger du förnedrade mig och bråkade med mig för ingenting. Jag är helt överraskad att det höll så länge som det gjorde. Men saker och ting är inte som de var förr. Du skulle inte ens känna igen mig längre. Inte för att du ens kände mig då. Men allt kommer tillbaka till mig nu när jag läser mina inlägg. Vad som det skulle blivit med oss är nu inte ens ett minne som jag vill kännas vid.

fortfarande är det svårt att fatta att du ljög
en sista chans för kärlek , aldrig att jag dög
gråtandes hemma i över en vecka
helt förstörd när jag blev sågad av den rätta
kunde inte äta mer , tårarna åt upp mig
du vet vad du gjorde, jag hoppas att du ångrar dig
Vill ha dig nära hos mig, jag vill känna dina andetag
historien om dig blev mitt största misstag..
en kärlekshistoria utan lyckligt slut
ensamma nätter vågar inte gå ut
du gav mig hopp, du gav mig liv
jag saknar våran tid
Var e min ängel som älskade mig
jag behöver dig så, kom tillbaka till mig
när kroppen ligger död o mitt hjärta slutar slå
då hoppas ja du fattar och försöker att förstå

jag saknar dig mer & mer efter varige sekund, då de var du&jag var jag lyckligast i världen. men någonting hände, & vad de än var så ångrar jag mig. de var mitt fel att de blev som de blev. & jag kommer alltid att älska dig, jag har inte varit så här kär på länge, du kom som en  vind & helt plötsligt var jag fast, jag är fångad av en storm vind. fast för just dig. & jag lovar dig jag kommer aldrig sluta älska dig. du var verkligen allt för mig. tiderna med dig var ibland de bästa som någonsin har hänt mig, & jag vill bara tillbaka, tillbaka till stunderna med dig, stunderna då allt var bra. jag fattar inte varför allt försvann jag vill ha en förklaring men jag får inte ut ett enda ord. så fort jag ser dig få jag en klump i magen och de känns som jag bara vill försvinna. jag älskar dig nu & föralltid

det finns en kille som jag skulle kunna dö för
men han e upptagen av nån annan o därför
så mår jag skit men det finns ingenting att göra
pallar inte kämpa för det känns som jag ska störa
deras relation o det som dom har tillsammans
kan bara vara glad för att dom har funnit varandra
men så säger jag ju bara för att vara snäll
för min största önskan skulle va att ha honom för mig själv
jag sitter här och skriver tårarna blir fler o fler
tittar upp mot himmelen, stjärnorna lyser bara mer o mer
gnuggar mig i ögonen o tar ett djupt andetag,
hoppas när jag öppnar dom så mår jag sjukt bra
dessa spekulationer kan tänkas överskattade, jag mådde bättre förr
o du behöver fatta det
att ha dig vid min sida skulle vara kärt att veta
för ett liv utan dig, de e fan inte värt att leva

abstrakt kärlek, det är vad det handlar om
att bli sviken av den personen som man tycker om,
att bli hatad, sen bli älskad, det är det man kallar det,
om jag översätter orden, en konkret kärlek
abstarkt kärlek, det e fan vad det hära är,
man vill älska med någon, men får bara vara kär
att bli hatad, sen bli älskad, det är det man kallar det
om jag översätter orden, en konkret kärlek

du gjorde mig ledsen, fast jag trodde jag hört allt,
o du gjorde mig till fjolla när jag bör kallas ball
hela livet svängde runt ett varv, på grund av dig,
blev jagad mitt i natten och försökte komma undan dig,
men saknaden tog övertag och rädslan den dog
svårt att förklara, därför längtan efter ord
o jag, känner saknad, men vad ska man göra?
för vad man än säger så finns det ingen som kan höra,
att man skriker ut i luften att rädslan för ensamhet
hur känns det att bli lämnad kvar? jag frågar den som vet,
därför börjar jag att se mitt liv ur ett annat perspektiv,
med ett leende på läpparna o någon annan brevid,
som kan stötta mig, hjälpa mig, o fylla ut din plats
skyll inte på kärlek, de e min som har sabbats,
men tiden läker alla sår, så säger nästan alla,
o jag glömmer nästan bort att det är alltid bäst att falla